En starttanke

Jag tänker ju rätt mycket, inget unikt för mig. 

Det händer mycket i världen just nu. Det är en pandemi, ett amerikanskt presidentval där sittande president är en för dålig förlorare för att ge upp makten och en ekonomi som svajar till följd av pandemin.

Sedan händer det ju saker som lite mer direkt påverkar ens eget liv. Sambon skadat knät, julen är på ingång och monstret har blivit 2.5 år gammal med en trots utan dess like. 

I allt detta försöker jag att sätta mig in i litteraturen för åldern jag ansvarar för, vara en okej närvarande kollega och inte arbeta ihjäl mig. 

Utöver det försöker jag desperat att hålla i mitt joggande, få in i alla fall en tur i veckan (det händer inte alltid) och försöker att inte trösta mig med socker (går inte heller så bra). Jag hoppas på att hitta någon inspiration till det, men det har jag inte gjort. På ett sätt tror jag att alla mina migränanfall skulle kunna minskas om jag var lite mer balanserad i sin hel helt. Men jag är ju extremt avigt inställd till yoga och meditation så det kan bli svårt. För familjens skull kanske en skulle försöka lite i alla fall.

För det är ju det där. Familjen. Känns så vuxet att ens ha en, men när jag nu passerat 30 år så kan jag väl inte låtsas som att jag inte är vuxen längre.