Vuxen? Jag? Näääää
Jag har lite problem med att identifiera mig som vuxen. Hur ska det egentligen kännas? När jag var yngre såg vuxna så "vuxna" ut. När börjar en göra det? Är det bara något som slår in eller vaggas man gradvis in i att grått och beige är rätt färger för en och det där med smink inte är så viktigt ändå? Vill jag ens bli vuxen? Jag är inte helt säker. Det jag i alla fall är säker på är att jag inte kan bestämma över det själv, åldrande är på riktigt! Jag kanske inte har gråta hårstrån som jag identifierat i mitt blonda hår, men rynkor, lättare att lägga på mig, svårare att bli av med det och huden i ansiktet som bara hänger som dött kött. DET är saker jag märkt. Kläder sitter inte som de ska, som de gjort. Jag vet i allmänt inte hur jag ska klä mig, det blir ett hopkok av 18-åring och 85-åring. För att inte tala om vem jag är? Vem fan är jag? Vad vill jag med mitt liv? Vilka värderingar vill jag leva med? Vilka regler gäller i mitt hus? Hur vill jag vara en förebild för min son...